Seminarium i Stockholm

Svenska Brukarföreningen anordnade för andra året i rad Narkotikapolitiskt seminarium med en mängd intressanta föreläsare, talare och debattörer. Samtidigt delades årets Brukarvärnspris ut, i år till fyra vänsterpartistiska riksdagsledamöter med Alice Åström i spetsen. Jag fick äran att tala en stund i samband med utdelningen:

Dagens tema är ”Är de politiska idéerna viktigare än att rädda liv?”

Åtminstone i vårt älskade Sverige, där vi älskar frihet, respekterar, till gränsen på självutplåning, andra människors kultur, religion, sexuella läggning och andra livsval, där vi värdesätter inte bara mänskligt liv, utan allt levande, som viktigare än allt annat borde svaret vara ett självklart NEJ!

Att rädda liv, eller till och med att bara skydda andras rätt till liv är något vi inte ens borde diskutera, så självklart är det.

Ändå ägnar vi en hel dag åt frågan, och somliga kanske till och med fortfarande inte är helt säkra.

Det betyder att för alla är det inte helt självklart att rädda liv är så viktigt.

Till exempel för en man som Nils Beijerot, den svenska narkotikapolitikens fader.
För honom var en enskild människas liv inte så viktigt.

Nils Beijerot är inte bara den svenska narkotikapolitikens fader, han är den som fortfarande idag
legitimerar en systematisk förföljelse av samhällets allra svagaste och mest utsatta individer.

För att uttrota detta samhällets största farosot behöver man inte sky några som helst medel, allra minst respekten för en miserabel knarkares usla liv.

Nils Beijerots stora förebild i dessa sammanhang, det revolutionära Kinas Mao Tse Tung, värderade inte ett enskilt människoliv mycket högre än Nils själv. En kula i nacken, vilken den
kontrarevolutionäres familj fick bekosta, var den billigaste, mest effektiva, och för kollektivet den mest korrekta rehabiliteringsmetoden.

Låt oss tala klarspråk här, och jag blir mer och mer övertygad om sanningen i mina påståenden ju mer jag hör av politiska demagogers och opportunisters piskande tal, ju mer jag ser deras bödlars kirurgiska ingrepp i de rättslösas liv.

Svensk narkotikapolitik och dess manifestation i verkligheten har samma mål och samma medel
som folkets hjälte Mao hade, utrota farsoten genom att utrota de smittade. Utan efterfrågan – inget narkotika. Utan narkotika – inget narkotikaproblem.

I 50 och 60-talets Kina var masshysterin och politisk rehabilitering den motor som drev förföljelsen av de avvikande, precis som i Sverige idag. I Stalins Sovjet var det underrättelseverksamhet och Gulager som var medlen för att komma till rätta med de oliksinnade.

Även Stalin var en stor inspiratör för folkets hjälte Beijerot, när han lärde oss hur man kommer till rätta med narkotikafaran och dess smittspridare.

I de kejserliga Kina och Sovjet var borgerligheten folkets fiender, i det lutherska Sverige är det
lättjan som undergräver nationens och folkets väl. För den stora massans bästa måste dessa parasiter utrotas, till varje pris.

Detta ideal är så djupt rotat i den svenska foklsjälen att moderna idéer som
enskilda människors rätt till värdigt liv mycket lätt kommer i skymundan.

Förvisso var Beijerot inspirerad av Maos nackskott och Stalins Gulager och dessa länders
statskapitaliska människosystem när han hjälpte oss inse dessa "fakta":

På samma sätt som det är enfaldigt att förvänta sig att blinda skall
måla tavlor eller förlamade skall spela fotboll är det fåfängt och
orealistiskt att tro att dessa psykiskt och socialt invalidiserade
människor skall förmås att inpassa sig i vårt väloljade effektivitetssamhälle
med eller utan narkotikaförskrivningar. Detta problem
blir särskilt svårt om den personlighetsstörning, den beteenderubbning
och den sjukdom (narkomani av epidemisk typ), som
dessa svårt avvikande människor lider av, inte bara är terapiresistenta
utan även allvarligt skadar samhället och medför att andra
människor dras in i samma sjukdom och spårar ur socialt. För
narkomaner av denna kategori, vilka är kroniska smittspridare,
måste vi ordna med långvarig social rehabiliteringsbehandling —
"social reeducation" — i lämplig miljö, men också detta skall vi
återkomma till.

Och här föddes Hassela – denna ”rörelse” som än idag av barn, jag upprepar av våra barn,
producerar människotragedier.

Det är dessa ideal som enskilda politiker och cyniska behandlingshemsföreståndare idag, i Sverige bygger sin verksamhet på.

Det är det svenska folkets övertygelse om deras egen präktighet som
hindrar dem från att genomskåda dess giriga, maktlystna och onda människors egentliga
målsättning: att för egen vinnings skull med alla medel utrota varenda djävla knarkare i vårt
frihetsälskande land.

Fråga inte dom om politik är viktigare än att rädda liv. Fråga dig själv.

Jag har nämnt några personer vid namn, fler kunde nämnas, men jag tror inte det är nödvändigt. När man nämner namn, pekar man också ut personer, och glöm inte detta: politik är enskilda människor med mänskliga drifter och behov. Glöm inte det när de i sina tal hetsar din rädsla till handlingar du vet strider mot värnandet av liv.

Brukarvärnspriset delas årligen ut av Svenska Brukarföreningen till person som värnar om liv.

I år går priset till en person som med sitt politiska liv som insats, med stort mod kämpar emot
massans hysteriska, av Beijerots politruker uppiskade rädslor – Alice Åström, fråga henne - hon vet vad som är viktigast.

Rapport från seminariet i Örebro

Örebro Beroendecentrum arrangerade en jubileumskonferens 11 - 12 maj, detta för att man fyllde 10 år. Medarrangörer var våra kamrater i Örebro Brukarförening, verkligen roligt att se att deras ordf. Zoran Loven tog ett stort ansvar o verkligen sågs som en " part/medarrangör " o inget annat! Räknade för skojs skull igenom deltagarlista, 190 st anmälda, så det var en hel del folk. Konferensen var bra, första dagen handlade om " Kvinnor och Missbruk " , andra dagens program hade titeln " Opiatbehandling ". Vi koncentrerade oss på dag två.

När vi anlände till registreringen andra dagen mötte Zoran oss, vi fick ett litet snack. Vi mötte också några killar från IHRA(International Harm Reduction Association)/Exchange Supplies från London vid registrering. Dom hade med sig en massa saker som " ställdes ut ". Saker som injektionsverktyg med olika färgmarkeringar, folk ska inte dela eller ta fel av misstag och använda samma. En enkel, bra ide med en färgmarkering. På detta sätt vet du vilket " verktyg " som är ditt. Viktigt! Vidare hade dom en film om Harm Reduction, en kampanj hur man reducerar blodburet virus o drogrelaterade dödsfall. Sbf/Skåne fick ett bra snack och två filmer av killarna. Vid lämpligt tillfälle tänkte vi att man kunde arrangera någon filmvisning. Har ju varit på gång med Lotta Thells filmer, men Lotta har inte lämnat besked ang visning/kopior osv, då detta ligger på hennes förläggare.

Första punkt på prog. var ett anförande av ordf. i Italienska Röda Korsets/ vice ordf. Internationella Röda Korset, Dr Massimo Barra och hans " Spreading the Light of Science ", om detta kan man läsa på Sbfs sida, se länk: http://www.brukarforeningen.se/ eller här, se länk: Röda Korset. Dr. Barra lämnade bl.a. några uttalanden från FN-organet UNDOC:s chef Antonio Maria Costa: "Drug dependency is an illness, there is no debate regarding other sicknesses", vidare FN:s generalsekreterare Ban Ki - Moon: "No one should be stigmatised beacuse of drugdependency".
Viktiga uttalanden från politiska organ som i alla andra sammanhang väger tungt!
Andra punkten var ett föredrag kallat " Tredje vägen - svensk narkopolitik i ett internationellt perspektiv". Börje Dahl från Spartacus preventions/missbrukscenter i Örebro. Dahl är en utpräglad motståndare till underhållsbehandling i alla former, talade på konferensen om faran med " skademinimering". Dahl ansåg bl a att en " skadelindrande" politik säkerligen skulle sluta som " legalprojektet " under Dr. Åströms ledning 1965 -67. Dahl påstod vidare att han bara hittat EN vetenskaplig undersökning gjord på metadon som visade på ett längre, stadigvarande för patientgruppen positivt resultat. LAB med just metadon är annars en av dom mest "välforskade " behandlingsformer som finns, det finns mängder med stöd för detta. Han ansåg heller inte att kriminaliteten minskar, eller upphör för gruppen. Enl Börje Dahl är vi antagligen tvångsmässiga " tjyvar " med tvivelaktig moral hela bandet. Gruppen i underhållsbehandling var i Dahls ögon, zombifierade stackare köpta av läkemedelsindustrin. Sammantaget en ganska så förfärlig, provocerande människosyn!

Efter detta vidtog parallella seminarier, vi följde " Revision av föreskrifterna/LAB " med Abit Dundar/soc.styr. Efteråt följde paneldiskussion med deltagare från Sbf, KRIS, Örebro Beroendecentrum m f l. Enl dom reviderade föreskrifterna ska man vara 20 år med ett ist för två års opiatberoende. Spärrtiden vid utskrivningar sänks från nuvarande sex mån till tre. Behandlingen ska ej heller villkoras med medverkan från socialtjänsten, ska vara upp till enskild pat. Det ska inte heller längre finnas hinder för att få el få behålla vid kriminalvård. Vid
längre tids " skötsamhet " ska man kunna överflyttas till vårdcentral. Detta var bara några av dom nya föreskrifterna som kommer, och det är väl gott o väl, det blir iaf långsamt bättre! Själv tycker jag liksom många andra, att vi egentligen inte behöver några föreskrifter alls! Låt underhållsbehandlingen " lyda " under samma villkor som all annan sjukvård, nämligen Hälso/Sjukvårdslagen. Varför ska vår behandling särbehandlas negativt?

Efter denna intr punkt var det dags för våra brittiska kamrater, Rick Lines/Andrew Preston från IHRA. Dom berättade om den explosionsartade utvecklingen av HIV under 1980-talet i Storbritannien. Brittiska regeringen bestämde sig då för att med ALLA medel stoppa HIV, o man byggde snabbt upp/ut sprutbytesprog. 1985 var 50% av alla missbrukare Hiv smittade i Edinburgh. Utbyggnaden av sprutbytena fortsatte till att gälla alla Apotek i alla städer. Tack vare utbyggnaden hade man 1990 pressat tillbaka blodsmittor rejält. År 2000 hade man dubblerat underhållsbehandlingen, NSP(Needle,Syringe,Program) delar ut syra, sked, filter och sterilt vatten. Man fortsätter sina insatser och det killarna ville förmedla var att " Harm Reduction Works " !!

Lite statistik: 158 länder i världen har dokumenterat injektions(miss)bruk. Detta gäller 15 milj människor.
Harm Reduction: Finns i 84 länder o stöds av FN, WHO och UNDOC. 77 länder har ett sprutbytesprog. 65 länder har underhållsprogram. MEN, trots detta har 95% av alla brukare EJ tillgång till rena sprutor. Skrämmande! Sverige har fått hård kritik för att man ej följer dom mänskliga rättigheterna på dessa punkter, och killarna från IHRA menade att det KAN
VARA illegalt att inte reagera och göra vad man kan, bygga ut sprutbytesprog o s v. FN har också börjat se över detta!!

Nästa punkt var Björn Johnsson, narkoforskare/Malmö högskola. Björn drog snabbt igenom, län för län, att tillgången på underhållsbehandling numera ser mycket bättre ut( tack vare b l a Sbf) men att den långt ifrån är fullt utbyggd! Vårdgarantin håller inte alltid överallt, problemet här är att det inte finns sanktioner att ta till för dom län som ej lever upp till garantin.
Sen följde i rask takt Mats Ekendahl, docent/forskare från Sorad(drog/alkoforskning) som förde ett mycket intressant resonemang om hur viktigt språket/orden är när man diskuterar dessa saker. Sist på hela konferensen visades en film om Överdosprevention. Därefter följde en paneldebatt med b l a Polisen, Sbf, Ambulanspersonal, Överläkare. Ofta åker ju polis på överdoser, o Lotta Thell(Bf) frågade om detta verkligen var nödvändigt? Vilken deras funktion eg var vid en OD. Det borde räcka att ambulanspersonal åkte o behandlade med Narcanti. Lotta fick väl egentligen inte något riktigt svar, utan frågan bollades mellan paneldeltagarna. " Det är ju olagligt/en kriminell handling att inneha narkotika. Vi måste åka, var ett svar". Om detta kan man ju tycka vad man vill, det har troligtvis hindrat många från att ringa efter hjälp!?

Efter detta var konferensen slut, vi gick till hotellet/vandrarhemmet. Konferensdeltagarna åt en
avslutningsmiddag, den brukar vara trevlig! Denna gång hade vi dock ett tåg söderut att passa, så vi åkte hem. Nöjda efter en bra konferens.

Hälsningar Mikael Johansson
Ordf. Sbf/Skåne

Opiatseminarium

Örebro Brukarförening har under hela det gångna året varit involverade att, tillsammans med Beroendecentrum planera och arrangera ett OPIATBEHANDLINGS-seminarium vid USÖ. Det gick av stapeln 12 maj och såg många intressanta deltagare. Vi hade bjudit in Dr. Massimo Barra, Vice Ordförande för Internationella Röda Korset, vilken höll både ett inspirerande öppningsanförande och sedan gav ett seminarium där många viktiga frågor togs upp och diskuterades fritt. Andra internationella gäster var Rick Lines från IHRA och Andrew Preston från ExchangeSupplies. Våran ordförande Hasse Arvidsson höll ett seminarium där han talade om sin mångåriga verksamhet med att hjälpa människor som använder narkotika. Abit Dundar från Socialstyrelsen presenterade de kommande föreskrifterna som reglerar den läkemedelsassisterade behandlingen och en panel diskuterade hur de kan komma att påverka vården. Bland många andra goda föreläsare och debattmedverkande måstenMats Ekendahl, docent och forskare från SoRAD, framhållas som en av de mest intressanta när han jämförde olika utgångspunkter för opiatdebatten och diskussionen kring framtagandet av föreskrifterna. Katten bland hermelinerna denna dag var utan tvekan charlatanen Börje Dahl som med sina förelegade idéer och människofientliga straffattityd baserad på en förvrängd verklighetsanalys och förljugen konsekvensbeskrivning avvek från den i övrigt rådande evidensgrundade atmosfären. Att hålla samman dagen skötte Widar Andersson med stor bravur.

Veckan som gått

Har varit ganska mycket förra veckan och inte hunnit uppdater om det här.

Höjdpunkterna var att vi var med på ett Brukarråd på Beroendecentrum, tillsammans med de andra frivilligorganisationerna. Den här gången var Rasmus Persson (C), den ansvarige politikern för social omsorg i Örebro kommun inbjuden. Han berättade lite om övergripande planer, och lyssnade på alla föreningars och deras medlemmars situation. Jag tycker att Brukarföreningen lyckades förmedla väl hur våra medlemmar och patienterna på opiatkliniken har det, och jag hoppas att det så småningom kan leda till utökade möjligheter för Brukarföreningen att samverka med kommunen.

Vanligtvis brukar jag publicera det föregående mötets minnesanteckningar i det här sammanhanget, men jag har inte fått några elektroniskt från förra mötet, så det får vänta.

På onsdagen sen var jag i Stockholm och vi hade ett möte med representanter för alla aktiva lokalföreningar runt om i landet. Det var jättebra att träffa alla engagerade människor som jobbar för att skapa bättre förutsättningar för vården och verkar för ett utökat patientinflytande. Gjorde också mycket spännande bekantskaper som verkar mycket lovande för framtiden.

I övrigt har det varit jättemycket jobb med Katrineholm och det som pågår där. Talat med ansvariga politiker och flera supportärenden. Ska troligtvis åka dit den här veckan och delta i ett möte.

Den här veckan ser vi fram emot två planeringsmöten för dels det stora opiatseminariet 12 maj i Wilandersalen, USÖ dels ett seminarium i höst för ungdomar. Vi ska ha ett brukarforum på kliniken, och jag har möten inbokade med några samarbetspartners, och jobbar vidare med Landstinget Sörmlands ärenden.

Ser fram mot en vecka full av aktiviteter och liv.

En dag på sjukhuset

Tillbringade hela dagen på USÖ.
För att nå så många patienter som möjligt har Brukarföreningen beslutat för att under några veckors tid finnas tillgänglig på kliniken hela dagar alla dagar. Vi är också pressade att presentera kvantitativa medlemssiffror, så

om du vill bli medlem i
Örebro Brukarförening
går det bra att skicka ett mail till
zoran@brukarforeningen.se

Jag behöver ett namn och ditt riktiga mobil-nummer,
eftersom vi kommer att kalla till möten via SMS.
Anhöriga och övriga stödmedlemmar är också välkomna.
Medlemskapet är GRATIS,
men stödbidrag mottages tacksamt!

PlusGiro 49 68 30 -1

Var även på Infektionsmottagningen och Frivården för att informera om Brukarföreningens arbete och undersöka grunderna för samarbete. Har fått en tid på Infektion för grundligare information till all personal.

Sista mötet med planeringsgruppen för Opiat-seminariet som kommer att hållas i Wilandersalen, USÖ 12 maj 2009 som en markering av Beroendecentrums 10-års jubileum.
Det kommer att bli MYCKET intressant kan jag lova, med många spektakulära deltagare.
Officiell inbjudan till publiken kommer att komma inom de närmsta veckorna.

Jag har gnällt en del här på bloggen (och för styrlesen) att vi motarbetats vid planeringen och att det blivit för mycket jobb. Nå, det verkar som min uthållighet kombinerad med vinnande charm har burit frukt. Än är det dock inte helt spikat...

Samarbete

Massa telefon-samtal på morgonen. Tala med SVT-Östnytt, får se om de gör något med ett lokalärende jag hjälper till med.
Ner till Våghustorget för att surra lite med Halid på SIMON. Mycket givande. Han är en väldigt klok man med massor av erfarenhet.
Tvungen att ställa in ett arbetsgruppsmöte på UBB.

Känner att jag inte har något att tillföra i den här jävla seminarieplaneringen längre. Tappat lusten helt. Fuckit. Jag hatar att inte avsluta grejer som jag tagit på mig, särskilt när jag lagt ned en jävla massa jobb och investerat mitt och BrukarFöreningens ansikte, men asså jag har lust att släppa hela skiten. Kanske jag gör också, vi får se om det krävs för mycket sell-out så verkar det kanske trots allt vettigast.

Mottagningen

Denna förmiddag har vi varit på "mottagningen" - hit går alla i Örebro som har buprenorfin eller metadon utskrivet av läkare för att inta eller hämta hem sin medicin och för att kissa under övervakning av en sjuksköterska.

Vi satt i trapphuset utanför hissarna och serverade kaffe som sjukhuset bjöd på (tack Tommy för hjälpen med kannan o muggarna), och informerade alla om att BrukarFöreningen är igång.

Det var många som hade mycket att berätta, och det är helt uppenbart att BrukarFöreningen har ett stort jobb framför sig.

En hel del av personal kom förbi för att informera sig och stötta oss.

Utomordentlig början på ett produktivt samarbete. Hoppas jag.

~ ~ ~ ~ ~

Eftermiddagen fortsatte på kliniken med planeringsgruppsmöte inför Beroendecentrums 10-års jubileum, på temat "Opiater - mot en evidens-baserad verklighet".

Med var Hasse o jag, en syrra, en läkare o Kent.

Mycket är oklart ännu, men så mycket kan jag säga att BrukarFöreningen har en hel hög högintressanta deltagare med. Bl.a. Italienska Röda Korsets president Dr. Massimo Barra, som genom sin assistent alldeles nyss tackade ja till att hålla öppningsanförandet den 12 maj.
Mycket spännande!
Nu återstår att se om smörjmedlen är tillräckliga.

~ ~ ~ ~ ~

Verkar bli en Stockholmsresa för mig imorgon. Ska medverka på SKLs brukarråd, som representant för Svenska BrukarFöreningen.

natti natti