Brev till er

Fick ett mail från en av bloggens läsare och patient på kliniken igår.
Vi gillar att höra av er alla, och det är viktigt att folk får läsa hur ni upplever er situation!
Vare sig ni har subutex- eller metadonbehandling eller inte.
Tack.

-Måste man vara frisk i sin sjukdom för att kvalificera sig till vård?

Jag ser ett stort problem med landstingets subutex - och metadonbehandling, dom som är i STÖRST behov av denna behandling klarar ej att ta sig in på grund av att de är för svårt drabbade av sitt missbruk.

Dessa patienter klarar helt enkelt inte av att uppfylla alla krav som ställs för att få nämnda behandling.

Kraven är att infinna sig 3ggr i veckan med max 15min försening och lämna urinprover som inte får innehålla annat än opiater. eftersom man inte får sin första medicindos förrän efter 2 månader tvingas man fortsätta leva i missbruk. Skulle polisen ta personen och denne bli dömd för narkotikabrott så blir det ingen behandling.

Hur ska en heroinmissbrukare med allt som det innebär kunna komma till avtalade möten 3ggr i veckan i 2 månader? Detta är omöjligt för många. Varför kan man inte få sin medicin så fort det är konstaterat att det inte finns något annat än opiater i blodet. Då skulle de slippa leva i helvetet i 2 månader. Man skulle kunna ge medicinen direkt och säga att -om vi hittar något annat än vår medicin i din urin så har du ingen ursäkt och vi får ta ställning till din behandling.

Man undrar om sjukvården egentligen vet vad det innebär att leva som heroinist, jag tror inte det!

Jag menar alltså att de svåraste fallen har ingen rimlig chans att kvalificera sig, de är för sjuka...

Man måste alltså vara väldigt frisk i sin sjukdom för att få vård.....skevt eller hur?!

Fredda

Semlan

Asså mycket action idag. Skyfflade lite papper på kontoret (=hemma) på förmiddagen, o sen Brukarråd på Beroendecentrum på eftermiddagen.
De punkter som avhandlades idag var:

• Rapport från SKL, Gunborg Brännströms hearing angående brukarråd-Tommy, Gert och Zoran
• Inplanering av brukarrevision 2009
• Inplanering av politikermedverkan i brukarrådet
• Verksamhetsberättelse 2008
• Rapport från arbetet med Khat-problematiken, Linda och Said
• Tema Jubileumskonferens – var är vi i planeringsarbetet – Annette, Zoran
• Övriga frågor

Den första punkten blev det lite diskussion kring eftersom Brukarföreningen tydligen är den enda av de föreningar som ingår i Brukarrådet som tycker att det är omöjligt att driva patientfrågor där.

Andra punkten blir nån slags patientenkät, vad jag förstår. Verdandi håller i den.

Tredje punkten: Marie-Louise Forsberg-Fransson (S), landstingsråd Örebro:
NO money, NO honey.



Se även Örebros landstingsledning i krismöte

När sådana här tuffa ord kommer så här tätt inpå ett kommande val betyder det att läget är riktigt jävla kass. I sådana lägen är det alltid psykiatrin som blir först drabbad. Konkret innebär det anställningsstopp, och att Opiatkliniken inte klarar av de remisser (nya patienter) som kommer in.

Tommy kallar Marie-Louise till nästa Brukarråd 24/3 för att vi ska övertyga henne om att vi inte klarar mer nedskärningar. Bästa argumenten för det är verklighetsbaserade konsekvensbeskrivningar ur ett brukarperspektiv. Så om du har tankar om hur nedskärningar på Beroendecentrum kommer att konkret påverka DIG, skriv ner dom och skicka till Brukarföreningen.

Verksamhetsberättelse för Beroendecentrum återkommer jag med när jag får mina händer på den. Vad jag förstår är den inte riktigt klar. Några saker berör dock Opiatklinikens patienter direkt.

Khat= jag kolla meddelanden på mobilen och lyssna inte så noga, för detta ämne rör inte Brukarföreningen.
Den inställningen kan ju tyckas arrogant, men är betydelsefull i sammanhanget. Se punkt ett här ovan. Precis som Brukarföreningen inte lägger sig i frågor som rör patienter vilka vi INTE representerar, vill Brukarföreningen heller inte diskutera frågor som rör de patienter vi representerar, särskilt inte eftersom i stort sett ALLA har en personlig åsikt om Substitutionsbehandling, oftast baserad på nån slags moralisk indignation och vanföreställningar som att buprenorfin och metadon skulle vara "legalt knark", vilket kan leda till att patienterna hamnar i andra hand i sådana diskussioner, som tenderar att urarta. Se även Deklaration.

Nåväl, Brukarföreningen framförde sina gratulationer till ett mycket väl utfört arbete av de inblandade.

Jubileumsfrågan - asså jag e så trött på detta, att jag inte orkar skriva nåt om det just nu. Låtom oss säga att Brukarföreningen lagt ner orimligt mycket tid och personella resurser på detta, och vi ser än så länge inte mycket till resultat. Ledningen har ialla fall uppmärksammat problemet och vi får se hur det utvecklas. Nytt arbetsgruppsmöte bokat till nästa vecka.

Övriga frågor:
Tydligen har någon patient personligen till Tommy ondgjort sig över att Brukarföreningen sitter i trapphuset med argumenten:
1) Jag känner mig uttittad.
Asså, det är helt OK att man som patient inte är intresserad av Brukaföreningen, och jag har full respekt för det, men halllåååå, UTTITTAD?!??! Det känns naturligtvis bättre när Tommy Levé kollar in ditt pissorgan tre gånger i veckan?
2) DOM representerar inte mig!
Naturligtvis inte. Men kan vi inte få ha friheten att representera dem som vill bli representerade av Brukarföreningen. Vi sitter ju faktiskt UTANFÖR kliniken.

Tommy Strandberg har bett patienten tala med Brukarföreningen angående detta, men jag hyser inget större hopp om att det kommer att ske.

Jag vill absolut inte peka ut någon patient eller raljera med någon som väljer att gå sin egen väg. Jag vill inte ifrågasätta det beslutet på något sätt, och respekterar att alla patienter är olika och har olika behov. Jag gör heller inte anspråk på att Brukarföreningen är det enda representativa organet, eller att man som patient vid Opiatkliniken måste stödja Brukarföreningen.

Jag önskar bara frihet för Brukarföreningen att representera dem som vill organisera sig och att Brukarföreningen har möjlighet att vara lättillgängliga för dem som så behöver.
Vi har bemödat oss om, att i vårt arbete på kliniken INTE vara påträngande eller "värvande". Vi sitter där, och man är välkommen att sätta sig hos oss om man vill, dricka kaffe, ta del av den information som finns, dela med sig av sina upplevelser osv. Annars kan man bara gå förbi. Vi säger "Hej." till de flesta, men eftersom trapphuset också används av dem som ska till Trafik, och vi ibland inte vet vem som hör till vilken mottagning, håller vi en ganska låg profil.

Brukarföreningen beklagar om vi i vår verksamhet stör någons personliga integritet, men det hör så att säga till sakens natur att vi ska vara synliga.

Vi vill tacka verksamhetsledningen för att man försökt lösa det hela genom att erbjuda oss tillgång till ett rum INNE på kliniken, men det medför vissa svårigheter för vår verksamhet, som dels har att göra med omvänd sekretess. Våra medlemmar känner sig inte trygga att tala fritt om sin vård inne på vårdavdelningen, och dels ett önskemål från de medlemmar som faktiskt HAR talat med oss, att de ser det som ett ideologiskt ställningstagande att vi sitter UTANFÖR kliniken.

Så efter en snabb styrelseöverläggning har vi beslutat att i valet mellan rum på kliniken eller inget alls, väljer Brukarföreningen inget alls.

Våra medlemmar finns på gatan, då finns vi där också.

* * *

Oj nu har jag glömt en annan punkt som var på "Övriga", men full redovisning kommer iom minnesanteckningarna är utskrivna.

* * *

I pausen bjöds på semlor, och när mötet var över lyckades jag, i vild kamp med andra intressenter roffa åt mig de attraktiva satarna som vart över, och gå ner med dussinet gräddbullar till patienterna.